Pressutdrag om DUNDERKLUMPEN

 

CHAPLIN :

NO 133

" … Det första som pockar på att bli sagt är att filmen DUNDERKLUMPEN innehåller animation, som är så förbannat bra utförd av Per Åhlin och hans team i ateljén utanför Malmö. Det är helt internationell standard på figurernas formgivning och deras rörelser. Det finns en artistisk finess i allt detta som inte överträffas av någon svensk animatör siktande på denna form av underhållning, vilket märks i de brett upplagda scenerna med flera figurer i samtidig aktion. Överbetyget gäller även de flesta av de tecknade bakgrunderna som figurerna rör sig mot, bland annat några avsnitt med skog som skräckromantisk kuliss. De delarna är oklanderliga.

Det andra som bör sägas är att själva det tekniska i samband med hopfogandet av tecknade figurer och realistiskt fotograferade landskap och personer är mycket styvt utfört. Andra filmer som använt metoden att sammanfoga teckningar med verklighet har oftast laborerat med scener inspelade i filmateljéer. Här i DUNDERKLUMPEN rör det sig om utemiljöer med oerhört växlande belysningsförhållanden som måste ha försvårat det tekniska arbetet. Vem skall man komplimentera för den delen? Är det Per Åhlin eller producenten Gunnar Karlsson eller anonym personal på Ranks laboratorium i London? Eller samtliga inblandade? Hur som haver – grattis!

Det tredje är musiken. Toots Thielemans och arrangören Claes Rosendahl, som pendlar i stämningar mellan italiensk barock och Beatles, klarar det hela med frisk fräckhet. Jag hoppas. att herrarna får högar med STIM-pengar för besväret.

Det fjärde är Beppe Wolgers som egentligen borde ha kommit först, därför att han författat berättelsen och sångtexterna och på visst sätt utgör huvudpersonen. Hans intentioner är utan tadel. Om en kommité goda feer med socialt samvete skulle ha bestämt innehållet, skulle det inte kunnat bli ofarligare och mera idylliskt. Det besvärliga är bara att Beppe Wolgers inspiration inte tål att sträckas ut i en och en halv timma. Det fordras mera blick för sammanhang, mera konsekvens om man skall hålla en så lång berättelse gående.

–––

Det viktiga med filmen DUNDERKLUMPEN är att den visar att vi utanför Malmö har en ateljé för tecknad film, som håller en internationellt godtagbar standard, som kan lösa svåra uppgifter och kan föra en stor och besvärlig produktion i hamn. Det skulla vara ett våldsamt slöseri med våra svenska filmatiska resurser att låta denna samling upplösas. Per Åhlin och hans team måste få leva vidare, ge sig på nya berättelser, skapa nya figurer."

Torsten Jungstedt

 

 

VÄRMLANDS FOLKBLAD:

5.10.1974

"Äntligen en animerad svensk barnfilm för hela familjen som vi varmt rekommenderar. En sagofilm om udda och ensamma figurer i ett stycke sagolikt vackert landskap skildrade med mycken humor och mänsklighet och med en stor teknisk skicklighet. Ingenting skrämmer så familjens yngsta kan följa med, men de kan tycka att filmen är lång, att dialekterna är svåra, att det hörs lite dåligt ibland. Rekommenderas fråm 7 år."

 

 

HOLLYWOOD REPORTER:

23.12.1974

" Sweden has produced a wonderful animation and live-action feature set in the magic Northland on Mid-summer´s night when the sun never sets. It is one of the best children´s films in the years – a delightful, inventive fantasy which also conveys a true transcendent love of living, in terms so simple even an adult will understand.

The story, screenplay and song lyrics are by Beppe Wolgers, a friendly bearded gentlemen who is also one of the two live characters in the movie. (The other is his son, Jens Wolgers.)

Both the live-action direction and the drawing for the animation were done by Per Åhlin. With this picture, Wolgers and Åhlin join the top creative ranks of children´s filmmaking.

The wilderness landscape of Northern Sweden is utterly beatiful and spectacular. The story progresses from placid lakes and great expanses of flowered meadows, up waterfalls, to the top of snow-capped mountains.

Lennart Carlsson´s glorious color photography breathes with the vigorating forces of nature, as experienced by people close to their land.

The animation is charming. Its relation to the live-action and landscape changes constantly until you accept the equal reality of drawing and photograph.

The music, by Toots Thielemans, uses back-country instruments(harmonicas, saws, and simple strings) in joyous, lilting, melodies, songs of happiness and wonder."

John H. Dorr

 

 

ARBETET Malmö:

17.2.1975

"DUNDERKLUMPEN blir säkert den publiksuccé som det strävsamma gänget bakom filmen hoppats på. Den är mjuk och go och full av den medmänskliga humor som vi vant oss att vänta från Beppe Wolgers håll. Och den är ingalunda enbart en angelägenhet för de små – man blir barn på nytt när man ser den! Så är det också ovanligt roliga krumelurer som Per Åhlin totat ihop på Beppe Wolgers idéer; småkluriga och hjärtevarma, en del härligt fulla av upptåg och originalitet. För mig blir kaninen En-Dum-En med Gösta Ekmans knarrigt pipiga röst och Hasse Alfredsons skånskt docerande humla från Eslöv!) till pärlor av genial infallsrikedom. För att inte tala om Håkan Serner´s Lejonel med sina prickiga brallor, stora som tält. Bredvid dem framstår egentligen Dunderklumpen själv (med Halvar Björks röst) märkligt ointressant. Liksom Beppe Wolgers och grabben Jens kutande i skog och fjäll på jakt efter Dunderklumpen och hans vänner.

– – –

Ändå är den kritiken marginell. Kvar står en underhållande, rolig och utomordentligt skicklig skapelse till film som kommer att glädja många.

Richard Norén

PS: Vi får inte glömma musiken i filmen – bravo, Toots Thielemans!

 

BAROMETERN Kalmar:

10.10.1974

" Så har då DUNDERKLUMPEN haft världspremiär, en unik film som tagit fyra år att producera. Resultatet är minst sagt förbluffande. De fyra årens mödor har resulterat i en viktig, spännande, rolig och varm berättelse om några tecknade fantasifigurers inträde i människornas värld.

Beppe Wolgers har skrivit manus till filmen, och han spelar också tillsammans med sin son Jens huvudrollen. För regin och den konstnärliga rådgivningen står Per Åhlin, som tillsammans med en stor medarbetarstab har lyckats framställa en film som aldrig tidigare gjorts i Sverige,

DUNDERKLUMPEN är en tecknad film som vänder sig till alla människor. Filmen är tecknad så tillvida att de tecknade figurerna rör sig i en autentisk – och förbluffande trolsk – miljö. Dessutom spelar Beppe och Jens hela tiden helt vanliga människor. Det enda som skiljer dem från andra är att de fått den stora lyckan att träda in i fantasins värld."

Carl Otto Werkelid